Jarmo Partanen: Väsentliga förändringar av Energimyndighetens regleringsmodell

11.11.2021 | Bloggar, Eldistribution

Med utgångspunkt i de ändringar i elmarknadslagen som godkändes i våras har Energimyndigheten uppdaterat principerna för kontrollen av eldistributionsverksamheten. De mest betydande förändringarna är relaterade till enhetspriserna på nätkomponenter för 2022 och 2023, metoderna för att bestämma den så kallade WACC-procenten som används vid beräkningen av rimlig avkastning samt utarbetandet och innehållet i nätutvecklingsplaner.

Uppdateringar av principerna för fastställande av enhetspriser och WACC-procenten är tekniska förändringar som kommer att ha en betydande inverkan på den omsättning som elnätsbolagen tillåts ha under de kommande åren. Sänkningarna av enhetspriserna är resultatet av effektivare drift av nätbolagen och tjänsteleverantörer.

En grundläggande förändring är relaterad till innehållet och redovisningsprinciperna i elnätens utvecklingsplaner. Förutom att ligga innanför de maximala avbrottstiderna på 6 h / 36 h som satts som gränsvillkor för försörjningstrygghet behöver många andra frågor beaktas och motiveras i utvecklingsplanerna. Utvecklingsplanerna måste först fastslå de krav som försörjningstrygghetsmålen ställer på de olika områdena för åren 2028, 2036 och därefter. När målen har satts måste utvecklingsplanerna fastställa verksamhetsmodellerna (investeringar och operativa funktioner) för att uppnå dem ekonomiskt.

Vilka är de acceptabla tillförlitlighetsnivåerna för elförsörjningen på olika områden?

Kravet på nätoperatörer att basera de verksamhetsmodeller som presenteras i utvecklingsplanerna på en omfattande analys (prognoser) av förändringar i verksamhetsmiljön är relevant. Det är också samtidigt utmanande. Elens roll inom en hållbar utveckling växer kraftigt. Elektrifierade transporter, elektrifierad energieffektiv uppvärmning av byggnader då fossila bränslen fasas ut och vedeldning får gradvis en ’negativ’ stämpel. Också det digitala fjärrarbetande samhället ställer nya krav på elförsörjningstrygghet inom olika områden. Elmarknadslagen definierar de maximala avbrottstiderna för år 2036 till 6 h / 36 h, men i allt fler fall är de för långa ur elens användares och samhällets synvinkel. Därför måste nätbolagen fastställa en strategisk prognos för förändringar i verksamhetsmiljön och deras effekter på till exempel försörjningssäkerhetsnivåer.

Hur uppnår målen för försörjningstrygghet kostnadseffektivt?

Resultaten av den strategiska analysen / prognosen av omvärldsmiljön fungerar som utgångspunkt för frågan om vilka åtgärder och aktiviteter som behövs för att uppnå målen och villkoren för den strategiska prognosen inom den önskade tidsramen. Vid sidan av traditionella nätinvesteringar är energilagring, flexibilitet, lokal produktion och operativ drift verktyg för att fastställa de bästa lösningarna vad gäller livscykelkostnader. Utöver livscykelkostnader, som består av investeringar, driftskostnader och avbrottskostnader, är det värt att överväga till exempel hållbarhetsfrågor relaterade till teknik och markanvändning.

 

Jarmo Partanen
Professor emeritus Jarmo Partanen